Uppe i varv

Ikväll har de små herrarna levt om ordentligt i hagen. Hovarna har dundrat fram och tillbaka över den torra hårda marken så att det ekat mellan husen.

Till slut var de så uppe i varv av sitt eget galopperande att de inte verkade kunna sluta. Då slängde jag in några nävar färskt gräs som lite mellanmålspaus.

Både paus och mellanmål såg uppskattat ut.

Aktivitet av det stillsammare slaget.

Mustang?

Nu märks det att jag har att göra med ettårshingstar. Efter några nätter utomhus i det fina vädret verkade både Pelle och Bisko tro att de blivit vildhästar.

Så nu kör vi lite promenad vid hand runt gårdsplanen, bara för sakens skull. Även Bisko alltså, som hittills mest varit liten och bäbissnäll, börjar nu kaxa till sig. Att inte få äta av det fina saftiga gräset under promenaden tyckte han var värt ett gäng krumbukter och benvift.

Liten vildhästflock.

Taggigt

Att röja undan taggtrådsstaket är ingen picknick, minsann.

Men nödvändigt för att småpojkarna ska få komma ut på eget sommarkollo. Bara att bita ihop och fortsätta på projekt hästvänligt staket alltså.

Skulle gärna vilja få ut dem på bete nu när som helst. Men ett realistisk mål för staketprojektet är nog att sikta på månadsskiftet.

Grönt gräs och taggig tråd.

Intervall

Den kyliga vårkvällen igår bjöd på lite försiktig intervallträning med Mirra. Med försiktig menar jag måttligt antal repetitioner, för tempomässigt tycker Mirra att snabbt är bäst.

Har en så bra remsa mellan åkrar och liten å, att träna sådant på. Lite som en galoppslinga (naturell och lite ojämn, men ändå).

När damen med spring i benen gjort första galoppsträckan, gick det bra att ta ett mer avslappnat galopptempo. Passet avslutades med en lång skrittrunda, i rask takt såklart.

Olika generationer av pigga ben.

Foto: Joakim Bengtsson

Fast forward

Vinterpäls rasar, körsbärsträd blommar, småpojkar växer och dagar går. Är det någon som har tryckt på snabbspolning?

Ändra genast till slow motion, tack!

Lintottar njuter av vårkvällen.

Foto: Joakim Bengtsson

Spåkula

Om man skulle försöka sig på en liten spådom, såhär på tisdagskvällen.

Pelle firade sin ettårsdag i april. Det sägs ju att unghästar har uppnått 90 % av sin vuxna mankhöjd när de passerar 12 månader.

Så om jag kikar in i spåkulan tycker jag mig se en ståtlig herre på 150,5 cm.

Time will tell...

Maj

Med ett kamerabatteri som envisades med att stänga ner, blev det ingen tid för posering. Knäppa kvickt, paparazzistyle, blev metoden. Inte helt lätt när Pelle tyckte att bästa posen såg ut så här:

Sen blev det något bättre.

Nispero

Bisko

Nispero: cirka 136,5 cm

Bisko: cirka 128,5 cm

Pappa

Hittade ett par bilder av Mirras far i gömmorna.

Utseendemässigt så har hon ärvt Nestors hals (minus hingstnacken) och färg. I övrigt  brås hon nog mest på mödernet.

Nestor 14 på Grevagården 2010.

Äntligen fredag

Skönt med helg!

Halvvägs

Bisko har slängt av halva sin silkeslena vinteroverall. På halsen kommer lika silkesmjuk sommarpäls fram. (På bilden syns också hans kolfläck på höger bog.)

Mirra kör på Biskos taktik . Sommarblus på, men shortsen får vänta.

Quesa och Pelle är mer försiktiga, knäpper upp lite i taget. Så de ser fortfarande ut som två pälsjackor, som börjar bli lite glesa och luggslitna.

Men i den här härliga majvärmen är det snart sommarstassen som gäller för hela gänget.

Bar bringa i solen.