Flygande hårboll

Hittade ett par foton av gammeltanten Marquesa, från 1999 eller 2000 skulle jag tro.

Hon skuttade runt lite själv i ridhuset. Det tycker hon är så roligt.

Lilla damen är 138 cm över havet, så jag skulle tro att hindret hon skuttar över är dryga 1,40. Inte fy skam för en liten hårboll.

Ombyte

Bisko har tydligen noterat att vi går mot ljusare tider. Och med våren i antågande kan man ju börja göra sig av med vinterpälsen så smått.

Häromdagen vid morgonutsläppet lade jag märke till att några lösa hårstrån låg på hans rygg. Kliar man i pannan får man ytterligare bevis för att Bisko tycker att vinterpälsen börjar bli överflödig.

Vi drömmer om vårsol.

Överskottsenergi

Pojkarna, särskilt Bisko, har för tillfället massor av energi som kryper i kroppen. Som en tickande liten bomb. Letar anledningar att få skutta och spralla. Full koncentration gäller när man leder till och från hagen.

I helgen slängde jag in pilatesbollen i hagen för att aktivera dem lite. Pelle förhöll sig ganska skeptisk till den blå tingesten. Bisko däremot gav bollen vad den tålde. Så numera är det en blå pannkaka.

Helgen innehöll också lite tränsträning på gårdsplanen.

Spralligt värre.

Minuspoäng

I torsdags var Mirra och jag i ridhuset igen. Vi fick testa en plats i ponnyhoppgruppen. Mirra tittade storögt på de andra deltagarna, två skimlar. Kanske har hon inte sett så många vita ponnys i sitt liv?

I hoppövningarna var hon ordentligt taggad. Över en trehindersstuds la hon den mesta av sin koncentration och kraft på att fatta galopp med efterföljande rallyfart. Då blir det svårt att hålla reda på alla ben över bommarna och tekniken blev väl lite lidande, men hon redde ut det ändå. På en linje med två hinder på böjt spår tog hon i så att jag satt en aning löst i sadeln. Som vanligt tröt krafterna lite mot slutet, men hon tyckte att det var roligt och laddade på ordentligt i början av varje övning.

Väl hemma tog jag tag i stallsysslorna för att kunna ta in resten av flocken för kvällen. Ett litet missöde i hingstarnas grindhål (Pelle tyckte att han kunde gå själv, samtidigt som Bisko) kom båda lösa. Efter några galopprepor genom trädgården och en sväng ut på vägen (med mattes hjärta i halsgropen) knatade de in i stallet.

Under kalabaliken åkte stonas staket på lite stryk. Att spika isolatorer och justera eltråd i mörker och fem minusgrader är icke min favoritsysselsättning. Dagens minuspoäng delade jag morrande och stelfrusen ut till småpojkarna.

Bus på rätt sida staketet.

Bytt upp

Ja, just det, det var så sant.

Vi har ju ett ännu vråligare åk nu. Gick och vann mig ett sprallans nytt släp i höstas. Jag vet, det är så´nt som inte händer!

Men totar man ihop något åt det här hållet:
Hästen färdas med fransk klass och stil
säkert och bekvämt mil efter mil.
Fautras ger hållbar och robust elegans,
hästlivet på vägen går numera som en dans.
och svarar rätt på ett gäng frågor, kan det faktiskt hända att man blir ägare till ett alldeles eget Fautras 1,5-hästarssläp.

Nu provåker och lastar vi för fullt. Har till exempel aldrig haft step-up och dörrar förrut. Kanske behöver jag ändå ha möjligheten att köra två samtidigt. Får utvärdera och se, men roligt är det hur som helst.

Bisko och Assar inspekterar gårdens fräschaste vrålåk.

Omstart

Runt nyår och veckan efter fick Mirra ett oplanerat långt jullov eftersom jag fick påhälsning av en envis influensa. Men nu startar vi upp igen!

Tänkte att vi ska ta en period med lite mer klättring framöver. Mirra behöver få upp styrka igen, som jag tror hon tappat lite under den sliriga/lerhala och mörka hösten. Särskilt i galoppen skulle hon ha nytta av mer power.

Under de privatträningspass vi varit på i ridhuset hos Helen, har Mirra följt samma mönster under träningen. Hon kommer in, är lite spänd och jättepigg. Vi jobbar igång. Hon lyssnar, är på alerten och jobbar på bra en liten stund med fina språng. Sedan pyser orken ur henne och hon blir matt.

Självklart beror mycket på att hon är ovan både vid situationen och hoppning. Och det kräver mycket koncentration och hjärngympa av henne, det blir man trött av. Vilket Helen också påpekar, Mirra tänker mycket och tar till sig övningarna bra.

Men lite mer styrka i kroppen är aldrig fel!

Damerna på frostigt jullov.

Höger och vänster

Pojkarna har vid ett par tillfällen fått börja bekanta sig med svängandets ädla konst. De har även fått smaka på några små halter.

De har varit utrustade med träns (utan nosgrimma) under grimman, tyglar fästa med hakar i bettet samt det vanliga kedjegrimskaftet.

Vi har gått runt på gårdsplanen och vid lämpliga tillfällen har jag fattat en tygel (som ligger över halsen som vid ridning) och svängt höger eller vänster och ibland sagt whooo i kombination med ett lätt tryck i båda tyglarna.

Senast (igår) var Bisko väldigt koncentrerad och duktig. Svängde snällt och gjorde jättefina halter. Han kan ibland ha lite väl mycket annat att sköta som distraherar. Grimskaftet, min jackärm och andra viktiga saker.

Jag vill vara väldigt rädd om deras munnar, därför är det så bra att också ha grimskaftet. Om det skulle bli bekymmer, någon busar eller rycker iväg efter att ha blivit skrämd kan jag bara släppa tyglarna och använda grimskaftet som vanligt. Munnarna slipper ryck och slit.

Inne på stallgången noterade jag att båda två hade tagit till sig tränsningsproceduren på ett bra sätt sedan de senaste gångerna. Jag vill ha hästar som står still på gången även om man tar av grimman. Därför har jag gjort det också med pojkarna. De tidigare gångerna har det blivit en del svängande och förflyttande runt i stallet medan tränset kommit på och käkremmen blivit knäppt. Men igår stod båda snällt stilla kvar när grimman åkte av och jag fick på all utrustning igen utan att vi förflyttat oss alls. Små framsteg i vardagen är roliga!

Läraktig elev. Bisko.

Hurra för flocken!

Tänk att alla i flocken alldeles nyss blev ett år äldre! Bisko och Pelle är nu två år, Mirra är 12 år och Quesa ståtar med 28 år. Det firar vi med årets första månadsbild.

Dagens väder avspeglar sig väl i pojkarnas uppenbarelse - lerigt, fuktigt och smutsigt.

Pelle kompenserar den dåliga kroppshållningen med

ett draköga.

Bisko bjuder på tjusig fotopose med sträckt nacke.

Mitt väldigt högteknologiska mätsystem fick denna månad inte fram några nya siffror för pojkarnas mankhöjd. Så vi kör en repris från december.

Pelle: cirka 142 cm
Bisko: cirka 136,5 cm