Välkommen

Välkommen

Här kommer du kunna följa de två unga haflingerherrarna Nispero och Bisko. Deras uppväxt, utbildning, små och stora äventyr.

För mig – en dagbok över händelser och framsteg.

För dig – underhållning och historier om två lintottars upptåg.

lördag 31 december 2011

Walk about

En av de lediga mellandagarna gav vi oss ut på en itsy bitsy walk about. 600 meter tur & retur ungefär. Upp till skogsbacken bar det av. Jag med sprattel-Pelle och svärmor premiärledde Bisko. Båda två (hästarna alltså) promenerade som mönsterelever på ditvägen.

Efter ett par krusiduller runt en av tallarna i skogsbacken styrde vi kosan hemåt. Med nosen mot stallet, talltroll och enebuskspöken bakom rumpan då är det svårt att hålla levnadsglädje och unghästsprall i schack. Både svärmor och jag hade en hel del sprattel i andra änden av snöret. Hela hopp-och-lek promenaden avslutades, precis som den påbörjades, med två mönsterelever.

Bisko, kan också sprattla.

Och förresten,
Gott Nytt HaflingerÅr!

onsdag 28 december 2011

Grand Old Lady

Tänkte presentera resten av flocken, pensionärsavdelningen så att säga.

Börjar med stallets Grand Old Lady, tillika lintott och mitt hjärtegryn. Marquesa!

Riksutställning, Borås 2001.
Foto: Yvonne Karlsson

Quesa är född 1985 och vi har hängt ihop de senaste 17 åren. Under ponnykarriären tävlade vi hoppning t.o.m LA. Numera är det mest skogsturer som gäller, helst i galopp om Quesa får bestämma.

Längesedan i Laholm, LA.

Quesa är importerad från Österrike. Efter liz. Wintersturm - Ankhan. Hon har själv fyra avkommor. Exempelvis den fenomenale Knappekullas Waquero.

Hon är också mor till (planerade) oäktingen Mi Corazón e. Chess 880. Henne födde jag upp med hopp om en tävlingshäst, men det blev en tävlingsponny. Därför fick hon flytta till en yngre ryttare i Danmark, där tävlingskarrären pågår för fullt.

Mi hoppar i Danmark.

Efter att jag och Quesa härjat runt på hoppbanorna har det blivit en del utställningar. Ett flertal 40 poängare har hon plockat hem. Hon är stambokförd med 40 p och GI. Senaste utställningsframträdandet gjorde hon på Riks i Trollhättan 2009. 24 år ung belönades hon med 41 p (88898).



Hon går verkligen inte av för hackor, min lilla tant!

måndag 26 december 2011

Vilde

Om det är åldersskillnaden som gör att Bisko är bäbissnäll och Nispero börjar nosa på tonåringslivet eller om det helt enkelt är deras olika personligheter, det får tiden utvisa.

Nispero och jag tog en diskussion imorse, huruvida alla ska gå ut ur boxen samtidigt eller vänta på sin tur. Han är duktigt när dörren öppnas för fodring eller pyssel, när ingen ska gå ut. En liten lätt touch med handen på bringan räcker för att få ett steg tillbaka.

Men när Bisko ska gå ut först, då blir Nispero blockerad av stressen det innebär att bli lämnad ensam och en lätt hand på bogen är i hans ögon inget man längre behöver bry sig om. Därför diskuterade vi saken innan han fick lämna stallet.

Det blev en liten kort promenad på åkern bredvid hagen i det soliga vädret (man får ju passa på när julledigheten bjuder på dagsljus och klarblå himmel). Gott uppförande överlag. Nispero, som numera går under smeknamnet Pelle, kände sig dock tvungen att bjuda på ett par imitationer av en sprattelgubbe. Bisko var en riktig liten stjärnelev och lyssnade uppmärksamt på stopp och framåt.

Tonåring?

torsdag 22 december 2011

Tipp, tapp...

tipp tapp tippe tippe tipp tapp tipp tipp taaap, låter det om små runda nyverkade hovar.

Hovis tyckte att småpojkarna var duktiga och spådde lika fina hovar som gammeltanten har.

Tippande hovar i förgrunden. I fokus 
är mops med tröja tight som ett
korvskinn.Juligt på sitt sätt.
foto: Joakim Bengtsson

söndag 18 december 2011

So far...

Kommer ni ihåg hur det blivande pojkrummet såg ut i somras? För att friska upp minnet titta här.

Numera ser det ut något sådant här. Det har också tillkommit lite färg, som synes på bilden längst ner. Skyndade mig att pensla på den mörkbetsade nedre vägghalvan innan småttingarna flyttade in. Hade mina misstankar om att småpojkar kan smutsa ner en smula.

Den vita överdelen och den faluröda skjutporten får vänta till våren och mera målarvänliga temperaturer. Det torkar så erbarmligt sakta så här i december. Att se målarfärg torka ska ju visst vara en ganska trist sysselsättning även i vanlig takt.

Sprillans ny och praktisk skjutport.

Efter lite funderande flyttade jag (eller
snickaren, rättare sagt) gångjärnen till
andra sidan dörren.

Längst bort - utsiktslucka att öppna
när vädret tillåter. Galler för
fönstret har tillkommit.

Halva väggen målad.

onsdag 14 december 2011

Olika taktik

Tränar lite lagom på vardagliga saker och ting under dessa vintermörka kvällar och morgnar. Som att inte trängas i grinden, gå utan kompis till och från hagen, kratsa hovar. Sånt som man behöver kunna här i livet alltså.

Kratsa hovar märks att de tränat på i Tyskland, tassarna lyfts snällt. Men när man vill protestera en liten aning, då väljer de olika taktik. Nispero försöker med finten jag-lägger-mig-på-knä-när-du-håller-min-framfot. Den manövern är jag väl bekant med sedan tidigare fölbekantskaper. Bisko kör mer på operation Liten (Snäll) Sprätthöna.

Mjuk Biskomule

tisdag 13 december 2011

Käpp + häst

Tänkte bifoga månadsbilderna lite nyttig information i form av mankhöjd. Hade inte riktigt den briljanta idén klar när jag tog premiärbilderna.

Så i förrgårkväll, ungefär mitt emelllan månadsbilderna, passade jag på att även premiärmäta de små mankarna. Hittade en perfekt käpp att dra streck och skriva mått på. Ungefär som när man var liten och stolt markerade växta centimeter på dörrkarmen.

Bra träning för framtida övningar också. Mätkäppar kan ju ibland vara rätt så läskiga.

Nispero: cirka 129 cm

Bisko: cirka 120 cm

Liten manke, typ.

fredag 9 december 2011

Lille Skutt och Skogsmonstren

Jag trodde att Nispero såg att det var jag, Quesatanten och lille hunden som var på väg hem från skogspromenaden, över åkern i riktning mot hästhagarna.

Tydligen såg han i skymningen något i stil med; troll i prasslig mantel (läs vindjacka) ledandes sin gamla drake med klövar som frasar i snön plus ett litet snörvlande monster som fnattar hit och dit.

Man kan ju förstå att åsynen av ett sådant förskräckligt sällskap gör att man måste fly för livet.

Nispero laddade på ett skutt och tog sig så när felfritt över grinden. Men trollet i mantel fick åter visa sina  staketfixartalanger.

Från den ljusa sidan: kanske är det en liten hopphäst jag har.
Från den mörka sidan: hingst på fel sida staketet är aldrig bra.

onsdag 7 december 2011

Farbror Veterinären

Under etiketten Veterinär hoppas jag att inläggen blir få och korta.

Så därför antecknar jag bara att farbror Veterinären var här i måndags med vaccinationssprutorna i högsta hugg. Småpojkarna skötte sig fint, även om Bisko tyckte att det var ohyfsat av besökaren att hålla på med otrevligheter som att stickas i halsen.

måndag 5 december 2011

Trassel

Inte nog med att internetuppkopplingen trasslar.

Huvudtrasslet utspelade sig i fredagskväll. Istället för att vid insläppsdags mötas av två prydliga grindar, ligger det på marken ett nystan av grindstolpe, handtag och elrep. Den inre biografen drar genast igång blodiga skräckfilmen Stängselskador och halta hästar. Gamla Quesa står, på alla fyra benen, i närheten och begrundar staketförödelsen. Pascal är också på plats i pensionärshagen, med alla lemmar i behåll. Puh, halva flocken är oskadd.

Småttingarna syns inte till i mörkret och filmmusiken spelar på i bästa Hitchcock-stil. Knatar fort ut i hagen och ser Bisko lugnt knaprande gräs. Känner över alla ben - hela och rena. Bara en illbatting kvar att lokalisera.

Nispero står precis utanför staketet (i grannens trädgård) och förser sig med gräs. Också han på alla fyra ben, utan blodvite. Pulsen går ner när det är tydligt att antalet brutna ben är lika med noll.

Då återstår bara att försöka trassla in flocken till stallet. Rymlingen först. Nispero var absolut inte övertygad om det nödvändiga i att runda hagens bortre ände, gå bort ifrån flocken i månskensskuggor för att ta sig till nybäddade boxen. En mycket god stunds övertalning, en trött ledarm och Biskos lugna sällskap (på sin rätta sida om staketet) senare var vi till slut inne i stallet.

I lördagens dagsljus kunde det konstateras att:
  • vänster bakben var något tjockt men utan hälta eller andra synbara besvär.
  • det kan ta bra lång tid att återställa trassliga staket
  • Nispero (antagligen) blivit skrämd i ena änden av hagen och i panik kutat in till gammelhästarna med buller och bång och vidare ut till grannen. (Detta är en avancerad gissning efter att ha spårat runt i hagen likt en gammal spejarindian.)
Hoppas nu verkligen att detta inte ger lille Nispero några framtida men.

Stängselskador och halta hästar.
I huvudrollen Staketet.
Tillåten från 15 år.

torsdag 1 december 2011

Första gången

Har den höga ambitionen att varje månad ta en uppställningsbild, som en slags dokumentation av tillväxtväxtkurvan och utvecklingen.

Eftersom det just idag saknades både assistent och dagsljus är väl inte kvaliteten på debutbilderna (eller uppställningen) något jag kan skryta med.

Så för första gången alltså, i våt och något lerig vinterpäls:

Nispero

Bisko