Skogspromenad

Idag under förmiddagen bar det av på skogspromenad. Quesatanten följde med och höll ett uppfostrande öga på en pojk åt gången. Den som blev kvar hemma fick träna på att stå ensam i stallet en liten stund. Bisko tog rumsarresten ganska sansat, medan Pelle trodde att han från och med nu var dömd till ett liv i evig ensamhet.

Själva skogspromenaden blev en lagom liten runda på cirka 10 minuter. De är bekanta med första sträckan sedan tidigare. Andra delen av rundan gick in i skogen, mestadels på skogsväg. Båda två ville frimodigt gå i täten, och pinnande nyfiket på så att Quesa hamnade lite på efterkälken. Varsitt älgkliv/skutt blev det på hemvägen, för att ta oss förbi en nedfallen trädstam.

Pelle, i snålblåsten

På pricken

I dag, på pricken, firar småpojkarna två månader i Sverige. Det märks att de har boat in sig och känner sig hemma nu. Eller ja, Bisko blev ganska hemtam på en gång. Men Pelle verkar ha kommit till ro ordentligt nu.

Loppa

Igår introducerades loppfröna i kostcirkeln. Bisko var mycket skeptisk till nyheten och åt runtomkring i krubban, så gott det gick. Quesa ska också få en liten dos, hade jag tänkt. Hon var inte heller helt övertygad. Men imorse var krubban tom. Framåt småtimmarna resonerade hon antagligen : Jaja, ligger det i krubban är det väl mat. Hoppas att lille Bisko också kommer till insikt.

Reklam

Pysslar ihop en lista över andra bloggande lintottar. Tänker mig, att om man har hittat till en haflingerblogg vill man gärna hitta fler. De är ju starkt beroendeframkallande, de små blondinerna.

Duktiga, framgångsrika och användbara haflinger behöver visas upp på så många ställen som möjligt. Därför samlar jag ihop sådana haflinger här. Till exempel Flaxfux-flocken med Waquero i spetsen.

Alla bilder i listan är klickbara länkar till 

respektive blogg.

Listan hittar du lite längre ner till höger numera till vänster. Mycket nöje!

Deltar...

i en tävling, såhär på lördagförmiddagen.

Klicka på bilden om du också vill vara med!

Fräsch andedräkt

I måndags klarades andra sprutan i småpojkarnas grundvaccinering av. Vilket gick snabbt och lätt.

Passade på att rådfråga veterinären om Bisko, som varit lös i magen. Trodde att det skulle gå över när han vant sig vid sin nya miljö och fodret. Hon menade att hösten och vintern som varit inte direkt har hjälpt till på traven för en bättre mage.

Så nu äter Bisko 5 ml Pro-Paste på kvällen till att börja med. Ett probiotiskt tillskott som hjälper matsmältningen på rätt köl. Till på köpet smakar det pepparmint. Lille Bisko verkar gilla det och luktar som ett tuggummi.

Efter pepparmintskuren blir det loppfrön för lilla magen.

Biskos mint

Farväl

Sov gott, min vän.

Spring med friska ben och starka hovar över de evigt gröna ängarna.

Växer

Pelle har fått byta upp sig till en grimma för stora pojkar. Ponnygrimman, som jag inhandlade under Falsterbotävlingarna i somras, började spänna om kinderna.

Ponnygrimmorna köpte jag sisådär fem månader innan det var dags att använda dem. Som ett riktigt litet ponnybarn, väntande på sin första alldeles egna häst.

Tjusigt färgmatchade barnkläder.

Lämpligt nog hittade jag en sprallans ny cobgrimma i pryllagret. Svart, mjuk och fin. Alla spännen på innersta hålen, så nu har han att växa i ett tag.

Nybliven cob

Bromskloss

Under långhelgen blev det ett par promenader var, för småpojkarna. Quesa var med som moraliskt stöd och uppfostrare. En vresig gammal tantrumpa funkar alldeles förträffligt som stoppkloss när fölbenen blir för springiga!

Stoppklossen, en sommarkväll

Stor brun

Alla lintottarna i flocken har ju blivit presenterade. För rättvisans skull kommer här den fjärde flockmedlemmen. Så sist, men absolut inte minst, Pascal!

Pascal

Bernstein - Torboldt

Pascal är sisådär en 170 cm över havet och har därför tagit på sig rollen som den ständige spejaren (eller så är det på grund av Quesas hårda gräsfokusering som han helt enkelt känner sig tvungen att vara den som lyfter mulen från maten och spanar över nejderna då och då.)

Pascal är, som de flesta stora bruna, svenskt halvblod. Han är född 1990 och räknas som gubbe för länge sedan. Jag köpte honom från "min" ridskola för tio år sedan. Han var både lite för stor och lite för pigg för ridskoleeleverna. Trots en riktig dressyrhingst till far har vi bara ägnat karriären åt hoppning. 1.20-klasser har vi lyckats skutta felfritt runt innan vi la tävlingskarriären på hyllan.

1.10 i Harplinge, sista tävlingen i karriären. (Min

ordinarie tävlingsstass visade sig på morgonen

ha åkt med ett flyttlass åt annan riktning.)

Foto: provbild från Matilda Andersson

Pascal är som en stor hund, och hade gärna suttit i knäet om han kunnat. Han lägger gärna hakan på min (eller någon annans) axel, blundar och vilar sitt stora huvud. Mången veterinär har charmats på detta sätt.

Pascal

(och en massa flugor)

En snäll lekfarbor, för småpojkar att se upp till.

Nu har alla i flocken fått lite blogguppmärksamhet!

En regnig januarikväll

För att inte förvirra någon, kör jag på med samma koncept som vid de förra månadsbilderna. Det vill säga blött, lerigt och beckmörkt. Som topping på lerkakan drog kamerabatteriet sina sista suckar, och jag kunde alltså inte vänta ut några hyfsade uppställningar från småpojkarna. Fort och suddigt, paparazzistyle.

Nispero

Bisko

Ungefär såhär se de alltså ut en januarikväll, när de precis har räddats in från storm och alldeles för mycket regn.

Mätstickan visade cirka en centimeter plus för båda småpojkarna. Vilket ger följande:

Nispero: 130 cm

Bisko: 121 cm

Födelsedag

Grattis alla hästarna!

Numera betsår flocken alltså av två styck ettårshingstar, en gubbe på 22 och krutgumma på 27 år.

Nybliven ettåring.

Foto: Joakim Bengtsson