Så därför släpade jag ut mitt fina och enda riktiga hinder på vallen (i brist på ridbana). Jag byggde upp ett litet räcke med galoppbom före och efter som hjälp. Detta tyckte Mirra var för mycket att hålla reda på. Visst tråcklade hon sig över, men hon var ganska skeptisk till upplägget.
Jag tänkte om, och nu tar vi det ännu lättare och mindre tills hon känner sig säker och glad. Det har blivit fina skutt med framåtbjudning över det lilla krysset flera gånger efter den halvknackiga starten. Så det blir nog bra när vi har skuttat på ett tag.
Eftersom jag vanligen inte har någon medföljande fotograf när jag rider kan jag tyvärr inte bjuda på några actionbilder.
Litet och gulligt kryss i stillsamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar