Småpojkarna fick gå in och ur transporten ett par gånger var. Bisko gick in direkt, hade inga bekymmer med att backa ner på halva rampen, stanna och sen gå framåt in i transporten igen. Jag hade lagt en handfull små äpplen i höseglet för att portionera ut som belöning. Bisko fick ett när han stod stilla och fint. Sedan ville han undersöka seglet, på två sekunder hade han dammsugit i sig alla små äpplen. Med kinderna proppfulla av frukt är det svårt att tugga, så en slemmig äppelhalva undkom.
Pelle verkade betydligt mer tillfreds med transporten denna gången. Polletten har trillat ner en bit. En gång bufflade han ut för framrampen på eget initiativ. Vid efterföljande repetition fick jag honom att stanna och vänta innan vi klev ut. Duktig Pelle fick Biskos utspottade äppelhalva och såg nöjd ut.
Mirra fick en kravlös runda i skogen. Reflexskrittäcket åkte på. Man vet aldrig var de skjutglada jägarna sitter och lurar.
Tant Quesa, som brukar få vara utan aktivitet på veckorna, spenderade en liten stund i tömkörningsgjorden. Så roligt hon tyckte det var! Jag skrattade högt åt henne när hon tog de första tiotal varven i galopp med lyckliga bakutsparkar och bocksprång.
Gammal och glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar