Båda de gångna helgerna har vi tränat lite visning vid hand kombinerat med promenad i omgivningarna. (Även passat på att gå i och ur transporten när den stod framme en dag.)
Pelle har fått gå samma runda på gräsvallen, rundat den stora oxeln som växer i dikesfåran, och tillbaka hem. Bara en liten sväng, men lagom för Pelle. Han har inte så hemskt mycket egen motor (än) och har inte alls förstått det här med att trava vid hand. Som förlängning av mina hjälper har jag haft med dressyrspöet. Han har fått vänja sig vid att jag smekt det över rygg och sida när han står still - inga problem. Men drivmomentet i rörelse har förvirrat honom och gjort honom stressad och blockerad. Så jag har varit väldigt försiktig och lugn, gjort samma sak vid samma plats. Berömt vid minsta lilla travsteg. Och nu, efter fyra-fem tillfällen, märker jag att han han förstår och inte längre blir stressad. Igår såg han väldigt nöjd ut med sig själv när vi travat en liten bit och han fick ett par äppelklyftor som belöning.
Bisko däremot lärde sig att ssssss var kommandot för trav fortare än jag själv riktigt hann fatta hur det gick till. Han får därför gå lite mer varierade rundor, upp i skogsbacken eller en liten travsnutt på någon grusväg. Tror att han behöver hjärngympa och omväxling för att inte bli uttråkad. Han har mycket eget driv och brallar gärna lite bara för skojs skull, men är inte särskilt svår att hålla. Han har också fått testa att ha tränset på sig under grimman vid en av promenaderna. Dock blir det ingen godisbelöning för Bisko eftersom han är så pillrig av sig själv och jag vill undvika att få en nafsig häst.
Mina två små stjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar