Minuspoäng

I torsdags var Mirra och jag i ridhuset igen. Vi fick testa en plats i ponnyhoppgruppen. Mirra tittade storögt på de andra deltagarna, två skimlar. Kanske har hon inte sett så många vita ponnys i sitt liv?

I hoppövningarna var hon ordentligt taggad. Över en trehindersstuds la hon den mesta av sin koncentration och kraft på att fatta galopp med efterföljande rallyfart. Då blir det svårt att hålla reda på alla ben över bommarna och tekniken blev väl lite lidande, men hon redde ut det ändå. På en linje med två hinder på böjt spår tog hon i så att jag satt en aning löst i sadeln. Som vanligt tröt krafterna lite mot slutet, men hon tyckte att det var roligt och laddade på ordentligt i början av varje övning.

Väl hemma tog jag tag i stallsysslorna för att kunna ta in resten av flocken för kvällen. Ett litet missöde i hingstarnas grindhål (Pelle tyckte att han kunde gå själv, samtidigt som Bisko) kom båda lösa. Efter några galopprepor genom trädgården och en sväng ut på vägen (med mattes hjärta i halsgropen) knatade de in i stallet.

Under kalabaliken åkte stonas staket på lite stryk. Att spika isolatorer och justera eltråd i mörker och fem minusgrader är icke min favoritsysselsättning. Dagens minuspoäng delade jag morrande och stelfrusen ut till småpojkarna.

Bus på rätt sida staketet.