Lördagsnöjen

Både idag och förra lördagen har jag plockat med mig longeringsutrustningen och traskat upp till grabbarnas sommarbacke. Lina, långpisk och träns att ha under grimman (mest för att vänja sig vid att man har träns när man jobbar). En i taget har de, i extrafållan, fått börja bekanta sig med longering.

Första gången lyckades Pelle bäst med att hålla sig på en hyfsat cirkelformad volt. Han har en liten misstänksamhet mot långpisken som gör att han helst inte kommer in i volten mot pisken. (Att stryka pisken över kroppen när vi står stilla är däremot inga problem.) Pelle lyssnade bra på start- och stoppkommandon.

Bisko, som är en riktig liten följa-John och kelgris hade svårare att förstå att han skulle hålla sig på mer än armlängds avstånd från matte. Efter lite förklarande lyckades han också hålla sig ganska bra på en liten volt. Precis som vid tömkörningen sist lyssnade han inte riktigt på igångsättningshjälperna, så jag fick förtydliga med långpisken vilket han förstod bra.

Idag hade Bisko greppat konceptet och lyssnade bättre framåt. Han förstod att samma gå-runt-matte-princip gällde också i höger varv som han fick prova på idag.

Pelle stegade på fint framåt i skritten och lyssnade även idag start och stopp. Han blev lite konfunderad när han fick byta varv. Då ville ha gärna hålla sig lite för nära matte i mitten. Men efter några helt missformade voltvarv verkade han ana att han skulle göra samma sak som han precis gjort åt andra hållet.

Så nu är en ny punkt på utbildningslistan påbörjad för lintottspojkarna.

Mirra och hennes stora gräs(föl?)mage fick ett kort tömkörningspass hemma vid stallet. Lite trav på volt, inget särskilt ansträngande såhär precis efter sommarsemestern.

Bisko i grodperspektiv. 

foto Joakim Bengtsson