Med lite hjälp från sin svägerska hinner man med att promenera fyra lintottar under en förmiddag.
Först ut var Mirra och Bisko. Mirra skötte sig utmärkt som moraliskt stöd till lillen. Bisko, som vanligtvis är modig och framåt, stötte på hinder längsmed vår nya runda. Ett litet vattendrag, cirka 1 meter brett och skräckinjagande 2,5 cm djupt, gjorde att Bisko inte var helt sugen på att fortsätta längs den tänkta stigen. Efter att ha försökt några olika strategier, tog vi en avstickare in i gransnåren och kunde korsa diket där det var torrare. För att uppnå en pedagogisk poäng gick vi samma väg tillbaka. Nu tog han rygg på Mirra och behövde bara lite betänketid innan han skuttade över denna Amazonflod.
De som för tillfället inte var ute i skogen och aktiverade sig, fick gå kvar i sina hagar. Pelle tog det oväntat lugnt att bli lämnad i hagen för första gången. När det blev dags för hästbyte och Mirra blev själv i tanthagen, ropade hon länge efter oss att det minsann inte var helt uppskattat. Men nöjde sig ändå med att ha lillplutten Bisko på andra sidan staketet.
Quesa talade som vanligt om för ynglingen att veta hut och var en effektiv stoppkloss. Pelle bjöd, såklart, på en del sprall. Till exempel gjorde han några luftsprång för en murken stubbe, men det steppnumret slutade med att den lösa stubben hamnade under honom. Han förstod nog inte själv hur det gick till och såg lite förolämpad ut när vi skrattade åt honom.
Det var dagens aktivitet det.
Full fart framåt (och lite uppåt)!
