Hopp och skutt

I torsdags var det dags för Mirras andra hoppträning i grupp. Tydligen hade hon samlat på sig en hel massa överskottsenergi för det skuttades och brallades till och med i traven. Men som Helen påpekade, det är bra att de är glada.

Mirra hoppade flera väldigt fina språng, även om det går lite vingligt i anridningarna och hon gärna vill hålla ett lite för livligt tempo. Hon hoppade en väldigt bra runda när jag lättade lite i handen så att hon inte blev för starkt inramad, utan kunde jobba mer med hindret själv.

Tyvärr blev hon lite rädd när vi fick till ett alldeles för tidigt avsprång på en något högre oxer, hon fick sträcka ut ordentligt men slog i bakbommen på väg ner. Lite väl modigt att ta av så tidigt. Enligt Helen är det typiskt för oerfarna hästar med bra spänst, de tror att de klarar allt. Nytt försök blev ett stopp på oxern. Vi avslutade med oxern nedsänkt till ett snällt räcke som hon hoppade fint, precis som efterföljande räcke. Hoppas att Mirra tyckte att det blev en bra och oläskig avslutning.

Mirra vilar och fyller på energireserverna 

i vinterhagen.

Besvärligt

Tycker inte om när de leriga hagarna tinar upp ett par dagar, precis lagom för att klafsa till det ordentligt, och sen fryser igen. Den mjuka leran blir till sylvassa knölar som gör ont under oskodda hovar. Småpojkarna verkar i och för sig inte så särskilt bekymrade men damerna har det väldigt jobbigt i sin hage. De blir mest att de står stilla under dagarna.

Hovömheten kommer som ett brev på posten och det blir lite besvärligt att hitta någonstans att rida på den hårda barmarken.

Ett annat bekymmer tänkte jag råda bot på med innehållet i en liten burk. (Tänk om alla bekymmer hade haft lösning på burk!) Det bits och gnags lite här och var på stallinredningen. Därför har jag inhandlat No Bite Cream att kleta på. Den bittra smaken gör att hästarna undviker att bita.

Eftersom det är ett vansinnigt nafsande, tuggande och nappande i grimskaftet, vilket kan driva människan i andra änden näst intill vansinne, fick småpojkarnas grimskaft sig en dos av krämen igår.

Bisko högg tag innan vi ens hade hunnit lämna hagen, men spottade snabbt ut, gjorde en grimas och lät sedan grimskaftet vara förhållandevis i fred.

När det blev Pelles tur hade nog Bisko snuttat bort det mesta av krämen, för han verkade inte bry sig nämnvärt. Så nästa gång ska det vara färskpreparerat till Pelle.

No-bite cream från Biofarmab

Februari är här

Februari är här och bjuder på strålande solsken. Bäst att passa på att knäppa månadsbilderna (uppenbarligen behöver jag damma mobilens kameralins).

Om någon undrar varför Pelle ser så loppäten ut på höften, så är det bara Bisko som varit i farten.

Pelle ville inte stå still, så det fick bli från andra 

sidan denna gången.

Bisko och solkatterna.

Pelle: ca 141 cm (högst osäkert, varje försök gav olika mått)
Bisko: ca 138 cm