Halt matte

Denna helg har bjudit på:

för Mirras del, arbete på volt i den sista snön. Mycket skare, vilket gjorde det hela ganska knöligt och inte särskilt harmoniskt. Samt ett nytt pass med testpiloten, där hon fick hoppa lite mer och skötte sig fint.

för pojkarnas del, visning vid hand på åkern och allmänt pyssel i lördags. Idag blev det lite styrträning. Träns, tyglar och svänga runt på gårdsplanen. Bisko, som har god framåtbjudning, tyckte inte att det var så konstigt att jag gick lite längre bak med ena armen över ryggen/manken och knatade på bra. Svängde bra åt ena hållet, lite stretigt åt andra men fattade poängen. Pelle tyckte till en början att det var konstigt att traska på framåt när jag inte befann mig i höjd med hans huvud. Efter en stund gick han på lite mer självmant och fattade också svängningslogiken rätt så bra.

Någonstans mitt i Pelles lilla träningspass blev han skrämd av något och lyckades med konststycket att stämpla min fot med både fram- och bakhov. En bit upp på foten, där ingen stålhätta finns, landade han. X 2, alltså.

Känner nu en tilltagande hälta och en blånande fot som inte uppskattar trånga skor. Japp, så är det att ha unghäst. Minst ett blåmärke rikare varje vecka.

Grabbarna uppskattade helgens sol.

(Paparazat från köksfönstret.)

Testpilot

Söndagen bjöd på ett par småpojkspromenader i solskenet, hund- och tantpromenad med Quesa och mopsen samt en provridning.

Mirra och jag knatade sisådär en kilometer upp till byn. Där hade vi bestämt träff med en paddock och en ponnyryttare.

Tänkte att Mirra ska få skutta lite med någon på ryggen som har rätt ponnyålder inne.

Det var bara ett litet lära-känna-varandra-ridpass. Det gick bra och Mirra såg ut att trivas med testpiloten. Ryttaren red henne väldigt fint och tyckte att det var skoj. Så det kan alldeles säkert bli bra!

Mirra, kamouflagefärgad i sitt ärvda

 vintertäcke (som inte alltid varit lerbrunt).

Lördag

En lördag med blå himmel, sol och tre små plusgrader. Det är knappt man kan tro det!

Pojkarna har fått:

skritta över ett par bommar - inget konstigt med det
trava vid hand på åkern - Bisko med god framåtbjudning. Pelle lite mer säker på uppgiften än tidigare. Båda lydiga att stanna.
lasta sig själva i transporten - Bisko felfri idag. Pelle också duktig.

Mirra har fått:

en runda i skogen - tog galoppfattningen med ett så stort glädjeskutt att matte nätt och jämnt satt kvar i sadeln.

Bisko i lördagssolen.

Torsdagshoppning

Ojämna veckor är lika med hoppträningsveckor, så även denna torsdag.

Mirra var en riktig liten ängel att lasta, gick in på första försöket både på dit- och hemvägen. Jag lastar själv och det brukar gå bra men ofta behövs det ett par försök, dock inte i torsdags.

Trodde att hon skulle vara alldeles überpigg eftersom dagarna innan träningen bara bjudit på skritturer på stenhårt underlag. Men hon var riktigt sansad för att inte få ha sprungit av sig på ett tag.

Vi red mycket bomövningar på fyrkant, först i trav och sedan i galopp. Traven gick riktigt bra, hon blev mjuk och fin och slappnade av bra. Galoppen var lite svårare. Hon är inte så stark där ännu, särskilt högergalopp är svårt. På det hela taget är jag nöjd med träningspasset och lilla hästen.

Från höstens premiär-P&J.

Resumé

Eftersom det visst blev ett litet uppehåll här på bloggen får det bli en snabbspolning av vad vi har haft för oss.

Småpojkarna - har fått provsmaka på tömkörning vid två tillfällen när jag har haft hästvant besök. Lite läskigt har det varit att ha någon trampandes en bit bakom. Men de har ändå varit duktiga och lyssnar ganska bra på röstkommandon för start och stopp. Tömmarna har än så länge bara varit fästa i grimman, som sitter ovanpå tränset.

Mirra - har hunnit med två hoppträningar till. Första gången blev en privatträning när ponnytjejerna var på sportlovsresor. Att Mirra blev lite rädd föregående gång satt kvar, men efter bara en kort stund tog hon tag bra i hindren själv. Senast red vi mycket lydighetsövningar och Mirra var riktigt duktig med många fina språng.

I typiska lintottska färger, från ELiNs Pannband

I början av året beställde jag ett tjusigt flätat pannband för att skämma bort någon av lintottarna. Det får nog bli någon av pojkarna med mycket lugg, som får bära tjusigheten. Mirra har lite pluttig lugg, så på henne skulle nog det ganska maffiga pannbandet bli för dominant.

Tummen ner

Vid hovslagarens senaste besök fick Mirra skor. Jag föredrar egentligen att ha dem barfota så mycket som möjligt. Quesa har exempelvis aldrig varit skodd, inte ens när vi tävlade. Men nu när Mirra är igång och rids mycket har hon slitit på hovarna ordentligt och varit lite ömfotad vid uteridning. Därför fick det bli skor för henne.

Eftersom det är snöigt och isigt inhandlade jag nya broddar och slog även till på ett par boots, för att undvika skador från nämnda broddar . Typen med neopreneinsida och konstläder på utsidan, märket Event från Hansbo.

Strimlat.

Efter premiärturen, ett ordentligt galoppass, på snötäckt åker var bootsen helt strimlade. Man kan tycka att de ska klara av mer än findressyrande på bana, särskilt om de heter Event (fälttävlan). Så tummen ner för denna klena kvalitet.

Varenda söm hade släppt.

Dock var det inga bekymmer att lämna tillbaka dem på Djur&Natur-butiken i Skara och beställa ett par nya helt i neoprene.

I hagen har Mirra fått ha Pascals gamla gummiboots med kardborreband. Funkar fint.

Mars

Hej, här är vi igen! Vi har inte emigrerat till varmare breddgrader (även om det i helgens isande kalla vind har varit lockande).

Månadsbild för mars tar vi idag. Värst vad tiden går.

Vet inte om jag lutade min mätkäpp åt något annat håll idag, för det blev ett rejält skutt uppåt för Biskos del. Det ska verkligen bli spännande när de så småningom ska mätas på riktigt.

Fotominerna var väl sådär idag.

Pelle tittar bort.

Bisko ser likgiltig ut.

Pelle: ca 143 cm

Bisko: ca 140 cm