Walk about

En av de lediga mellandagarna gav vi oss ut på en itsy bitsy walk about. 600 meter tur & retur ungefär. Upp till skogsbacken bar det av. Jag med sprattel-Pelle och svärmor premiärledde Bisko. Båda två (hästarna alltså) promenerade som mönsterelever på ditvägen.

Efter ett par krusiduller runt en av tallarna i skogsbacken styrde vi kosan hemåt. Med nosen mot stallet, talltroll och enebuskspöken bakom rumpan då är det svårt att hålla levnadsglädje och unghästsprall i schack. Både svärmor och jag hade en hel del sprattel i andra änden av snöret. Hela hopp-och-lek promenaden avslutades, precis som den påbörjades, med två mönsterelever.

Bisko, kan också sprattla.

foto: Joakim Bengtsson

Och förresten,

Gott Nytt HaflingerÅr!

Grand Old Lady

Tänkte presentera resten av flocken, pensionärsavdelningen så att säga.

Börjar med stallets Grand Old Lady, tillika lintott och mitt hjärtegryn. Marquesa!

Riksutställning, Borås 2001.

Foto: Yvonne Karlsson

Quesa är född 1985 och vi har hängt ihop de senaste 17 åren. Under ponnykarriären tävlade vi hoppning t.o.m LA. Numera är det mest skogsturer som gäller, helst i galopp om Quesa får bestämma.

Längesedan i Laholm, LA.

Quesa är importerad från Österrike. Efter liz. Wintersturm - Ankhan. Hon har själv fyra avkommor. Exempelvis den fenomenale Knappekullas Waquero.

Hon är också mor till (planerade) oäktingen Mi Corazón e. Chess 880. Henne födde jag upp med hopp om en tävlingshäst, men det blev en tävlingsponny. Därför fick hon flytta till en yngre ryttare i Danmark, där tävlingskarrären pågår för fullt.

Mi hoppar i Danmark.

Efter att jag och Quesa härjat runt på hoppbanorna har det blivit en del utställningar. Ett flertal 40 poängare har hon plockat hem. Hon är stambokförd med 40 p och GI. Senaste utställningsframträdandet gjorde hon på Riks i Trollhättan 2009. 24 år ung belönades hon med 41 p (88898).

Hon går verkligen inte av för hackor, min lilla tant!

Vilde

Om det är åldersskillnaden som gör att Bisko är bäbissnäll och Nispero börjar nosa på tonåringslivet eller om det helt enkelt är deras olika personligheter, det får tiden utvisa.

Nispero och jag tog en diskussion imorse, huruvida alla ska gå ut ur boxen samtidigt eller vänta på sin tur. Han är duktigt när dörren öppnas för fodring eller pyssel, när ingen ska gå ut. En liten lätt touch med handen på bringan räcker för att få ett steg tillbaka.

Men när Bisko ska gå ut först, då blir Nispero blockerad av stressen det innebär att bli lämnad ensam och en lätt hand på bogen är i hans ögon inget man längre behöver bry sig om. Därför diskuterade vi saken innan han fick lämna stallet.

Det blev en liten kort promenad på åkern bredvid hagen i det soliga vädret (man får ju passa på när julledigheten bjuder på dagsljus och klarblå himmel). Gott uppförande överlag. Nispero, som numera går under smeknamnet Pelle, kände sig dock tvungen att bjuda på ett par imitationer av en sprattelgubbe. Bisko var en riktig liten stjärnelev och lyssnade uppmärksamt på stopp och framåt.

Tonåring?

foto: Joakim Bengtsson

Tipp, tapp...

tipp tapp tippe tippe tipp tapp tipp tipp taaap, låter det om små runda nyverkade hovar.

Hovis tyckte att småpojkarna var duktiga och spådde lika fina hovar som gammeltanten har.

Tippande hovar i förgrunden. I fokus 

är mops med tröja tight som ett

korvskinn.Juligt på sitt sätt.
foto: Joakim Bengtsson

So far...

Kommer ni ihåg hur det blivande pojkrummet såg ut i somras? För att friska upp minnet titta här.

Numera ser det ut något sådant här. Det har också tillkommit lite färg, som synes på bilden längst ner. Skyndade mig att pensla på den mörkbetsade nedre vägghalvan innan småttingarna flyttade in. Hade mina misstankar om att småpojkar kan smutsa ner en smula.

Den vita överdelen och den faluröda skjutporten får vänta till våren och mera målarvänliga temperaturer. Det torkar så erbarmligt sakta så här i december. Att se målarfärg torka ska ju visst vara en ganska trist sysselsättning även i vanlig takt.

Sprillans ny och praktisk skjutport.

Efter lite funderande flyttade jag (eller

snickaren, rättare sagt) gångjärnen till

andra sidan dörren.

Längst bort - utsiktslucka att öppna

när vädret tillåter. Galler för

fönstret har tillkommit.

Halva väggen målad.

Olika taktik

Tränar lite lagom på vardagliga saker och ting under dessa vintermörka kvällar och morgnar. Som att inte trängas i grinden, gå utan kompis till och från hagen, kratsa hovar. Sånt som man behöver kunna här i livet alltså.

Kratsa hovar märks att de tränat på i Tyskland, tassarna lyfts snällt. Men när man vill protestera en liten aning, då väljer de olika taktik. Nispero försöker med finten jag-lägger-mig-på-knä-när-du-håller-min-framfot. Den manövern är jag väl bekant med sedan tidigare fölbekantskaper. Bisko kör mer på operation Liten (Snäll) Sprätthöna.

Mjuk Biskomule

foto: Joakim Bengtsson

Käpp + häst

Tänkte bifoga månadsbilderna lite nyttig information i form av mankhöjd. Hade inte riktigt den briljanta idén klar när jag tog premiärbilderna.

Så i förrgårkväll, ungefär mitt emelllan månadsbilderna, passade jag på att även premiärmäta de små mankarna. Hittade en perfekt käpp att dra streck och skriva mått på. Ungefär som när man var liten och stolt markerade växta centimeter på dörrkarmen.

Bra träning för framtida övningar också. Mätkäppar kan ju ibland vara rätt så läskiga.

Nispero: cirka 129 cm

Bisko: cirka 120 cm

Liten manke, typ.

Lille Skutt och Skogsmonstren

Jag trodde att Nispero såg att det var jag, Quesatanten och lille hunden som var på väg hem från skogspromenaden, över åkern i riktning mot hästhagarna.

Tydligen såg han i skymningen något i stil med; troll i prasslig mantel (läs vindjacka) ledandes sin gamla drake med klövar som frasar i snön plus ett litet snörvlande monster som fnattar hit och dit.

Man kan ju förstå att åsynen av ett sådant förskräckligt sällskap gör att man måste fly för livet.

Nispero laddade på ett skutt och tog sig så när felfritt över grinden. Men trollet i mantel fick åter visa sina  staketfixartalanger.

Från den ljusa sidan: kanske är det en liten hopphäst jag har.
Från den mörka sidan: hingst på fel sida staketet är aldrig bra.

Farbror Veterinären

Under etiketten Veterinär hoppas jag att inläggen blir få och korta.

Så därför antecknar jag bara att farbror Veterinären var här i måndags med vaccinationssprutorna i högsta hugg. Småpojkarna skötte sig fint, även om Bisko tyckte att det var ohyfsat av besökaren att hålla på med otrevligheter som att stickas i halsen.

Trassel

Inte nog med att internetuppkopplingen trasslar.

Huvudtrasslet utspelade sig i fredagskväll. Istället för att vid insläppsdags mötas av två prydliga grindar, ligger det på marken ett nystan av grindstolpe, handtag och elrep. Den inre biografen drar genast igång blodiga skräckfilmen Stängselskador och halta hästar. Gamla Quesa står, på alla fyra benen, i närheten och begrundar staketförödelsen. Pascal är också på plats i pensionärshagen, med alla lemmar i behåll. Puh, halva flocken är oskadd.

Småttingarna syns inte till i mörkret och filmmusiken spelar på i bästa Hitchcock-stil. Knatar fort ut i hagen och ser Bisko lugnt knaprande gräs. Känner över alla ben - hela och rena. Bara en illbatting kvar att lokalisera.

Nispero står precis utanför staketet (i grannens trädgård) och förser sig med gräs. Också han på alla fyra ben, utan blodvite. Pulsen går ner när det är tydligt att antalet brutna ben är lika med noll.

Då återstår bara att försöka trassla in flocken till stallet. Rymlingen först. Nispero var absolut inte övertygad om det nödvändiga i att runda hagens bortre ände, gå bort ifrån flocken i månskensskuggor för att ta sig till nybäddade boxen. En mycket god stunds övertalning, en trött ledarm och Biskos lugna sällskap (på sin rätta sida om staketet) senare var vi till slut inne i stallet.

I lördagens dagsljus kunde det konstateras att:

• vänster bakben var något tjockt men utan hälta eller andra synbara besvär.
• det kan ta bra lång tid att återställa trassliga staket
• Nispero (antagligen) blivit skrämd i ena änden av hagen och i panik kutat in till gammelhästarna med buller och bång och vidare ut till grannen. (Detta är en avancerad gissning efter att ha spårat runt i hagen likt en gammal spejarindian.)

Hoppas nu verkligen att detta inte ger lille Nispero några framtida men.

Stängselskador och halta hästar.

I huvudrollen Staketet.

Tillåten från 15 år.

Första gången

Har den höga ambitionen att varje månad ta en uppställningsbild, som en slags dokumentation av tillväxtväxtkurvan och utvecklingen.

Eftersom det just idag saknades både assistent och dagsljus är väl inte kvaliteten på debutbilderna (eller uppställningen) något jag kan skryta med.

Så för första gången alltså, i våt och något lerig vinterpäls:

Nispero

Bisko

Dyrbar last

De små juvelerna är alltså på plats här i sitt nya hem.

Först kan vi konstatera att det tar på krafterna att åka till Tyskland tur och retur i ett svep. Söndagen blev en återhämtningsdag. I alla fall för de tvåbenta, de små fyrbenta var förvånansvärt oberörda av livets första långresa.

Dagens andra konstaterande: På Rödby-Puttgardenfärjan är det mycket vanligare att ha släpet fullt av öl än av haflingerföl.

Bisko till vänster och Nispero till höger

provgår sin nya hage.

Vi hann före stormen Berits lillasyster hela vägen hem. Men hon var oss hack i häl och ryckte lite i transporten över Öresundsbron. På pausplatsen hos mor och far i södra Sverige piskade regnet. Men vi kom hem med vår dyrbara last i tryggt förvar.

Nispero

Bisko

Lång dags färd

Natten mellan lördag och söndag var vi åter hemma på svensk mark och egen gårdsplan.

Småpojkarna åkte snällt som små änglar hela vägen.

Återkommer med en mer utförlig reseskildring när vi vilat upp oss en smula.

Dagen D

närmar sig med stormsteg. Hoppas att Berit inte blåser oss av bron bara!

Nu bär det av söderut, första etappen avverkas ikväll. Imorgon lämnar vi landet för att lasta fullt med lintottar och komma åter sen lördagnatt.

Sen kan det bli en riktig presentation av pojkarna här. På återseende!

Work in progress

Nytt fint golv för små haflingerhovar att steppa runt på.

Nya fräscha väggar har snickaren smäckt upp. Innan jag hunnit blinka har vi oss ett pojkrum. Eller ja, det ska ju målas också. Så det blir till att blinka sakta.

Något att växa i

"Allt i korgen 99 kr"! Då kan det vara svårt att hejda sig.

Ett tjockt, rött täcke i mjukaste fleece passar ju alldeles utmärkt att växa i, för någon av småpojkarna.

Lekhage

De små liven måste ju ha en ordentlig lekhage att rasta av spralliga ben i. Och nu är den på plats sedan några dagar. Ordentligt, med tre trådar fick det bli. Vill inte ha småhingstar på utbrytaräventyr.

Gammelhästarna följde stängslingsarbetet med stort och otåligt intresse. Nu får de smaka sig igenom nya hagen, en liten bit i taget.

Nöjda pensionärer finputsar för småttingarnas ankomst.

30-dagarstest

Pappsen till Nispero, Nevitano, har under september klarat av sitt 30-dagarstest. Det tycker jag vi firar med en  tabellbild.

(Klicka på bilden om du inte har supersyn)

Han slutade som totaltrea, bara 0,06 poäng efter segraren. Inte så pjåkigt.

Källa till resultaten finn här.

Pojkrum

Nu behöver inte alla inspirationsjagande inredningsbloggare, med sökordet pojkrum i högsta hugg, bli förskräckta. Det är ingen Fritzlfamilj som är i renoveringstagen.

Inget trivsamt barnrum, som synes. Inte ens om det rör sig om fyrbenta småpojkar. Därför gick jag lös med hammare, kofot och andningsskydd. Kan meddela att det dammar ganska bra om decenniumgammalt strö, som får och höns inte hade vett att ta med sig när de flyttade ut. Innertaket åkte med i bara farten (nästan med livet som insats). Luftigt och fint ska de få, småpojkarna.

Öppen planlösning ska det så klart vara. Snickaren och motorsågen åtgärdade mellanväggen, och vips ser man in till gamlingarna. Efter denna dokumentation har även sambon och grävmaskinen hunnit göra en insats. Här finns det resurser! Snuskgolvet försvann i ett huj. Grusning och gjutning nästa.

Beslutsångest

Att det skulle bli två småpojkar bestämde jag mig för ganska tidigt. (Ivrigt påhejad från olika håll.) Här är vi inte knussliga, lika bra att ta med en till när man ändå ska ut och åka med transporten.

Allvarligt talat så är det inte särskilt utvecklande för en parvel med bus i alla fyra ben att tillbringa dagarna med stillsamma pensionärssysslor. Har du någonsin sett en sjuåring knyppla spetsar? Ett dagisbarn anteckna dagliga  väderobservationer? Nä, tänkte väl det!

Så, en uppdaterad lista av urvalet förmedlades av underbara tolken. Adjö Tjuren-Ferdinand-uppenbarelse och hej svårartad beslutsångest. Två små kandidater fick mig att vela fram och tillbaka i flera dagar. På ena sidan en fin hingstunge efter hingsten jag hade på fadersönskelistan från början, liz. Barolo. Och på andra sidan ett extremfint föl med uppfödarens varma rekommendationer. Vem välja, vem välja? Ole, dole, doff... Nä, efter att även denna gång gjort en dykning i stamtavlan och hittat avlägsna, men tilltalande, kopplingar föll valet på Bisko.

Bisko e. liz Barolo ue. Natif

foto: Pony-Park, Padenstedt 

Bravissimo, excellente! Honom ska vi ha!

Sedan flera år tillbaka har min tanke varit att nästa hästköp skulle vara haflingerhingstföl. Vid årskiftet kändes det som om 2011 var året för fölköp. Riktade blickarna mot Tyskland, ett stort haflingerstuteri och deras välfyllda hingstkatalog.

Eftersom min tyska inte håller för telefonkonversationer (gestikulerande och undrande ansiktsuttryck går sällan igenom telefonen ) skaffade jag mig underbar tolkhjälp. Åter kom det en hel lista över tänkbara småpojkar, fallna efter ett par önskefäder. För att göra fölsmörgårdsbordet än mer dignande toppades det med ytterligare några lovande hingstungar, efter andra fäder.

En av mödrarna var, förutom hingstmoder, fallen efter en hingst som stammar från Marquesas far. (Marquesa är min lilla haflingerdam och vi har hängt ihop de senaste sjutton åren.) Då valde hjärtat och jag kände mig som tjurfäktarna när de på julafton får syn på Ferdinand. Honom ska jag ha!

För stamnördarna. Modersidan ser ut något

i den här stilen. Wintersturm fällde avgörandet.

Förstavalet, Nispero.
foto: Pony Park, Padenstedt 

Fadern heter Nevitano och är en omedelbar internetförälskelse. Han är i sin tur efter Notting Hill. 

Kontraktet för lille Nispero skrevs skyndsamt, innan pingsthelgen, så att ingen annan skulle lägga vantarna på honom. 

Lugnet före stormen

I slutet av november kommer kvoten av sprallighet och busmängden att öka markant i mitt lilla stall. Nu bebos två boxar av, visserligen glada men, stillsamma pensionärer. Lite föryngring är på sin plats, medelåldern ska sänkas och nästa generation flyttar in. Seniorboendet blir ett kombinerat dagis. Till hösten bär det nämligen av söderut, för att utöka flocken med två små haflingerherrar födda i år. Deras öden och äventyr tänkte jag dokumentera här. Du är hjärtligt välkommen att följa med oss!

Lugnet före stormen?