Kedja

Hööks har kommit till sta´n och slog upp dörrarna för första gången i torsdags. Igår var jag där och inspekterade. Det blev ingen storshopping, men ett grimskaft fick jag med mig hem.

En hingstkedja till var det som stod på att-köpa-listan. Brunt skinn och mässingsfärgad kedja blir snajsigt till någon av pojkarna.

Tyvärr fanns det inga med handtag. Tycker att det är bra att kunna ta ett stadigt tag i änden av grimskaftet. Men det var ganska långt, så det går kanske att ordna till något fiffigt.

Fingrimskaft från Hööks

Bommar

Nu är förstaskörden snart inne och vallarna blir ridbanor och galoppslingor ett litet tag. Mirra misstycker inte.

Igår la jag ut ett par cavalettibommar på min stora tillfälliga ridbana. Första gången jag rider Mirra över bommar. Funkade fint, lite vinglig linje bara. Hon gjorde även små antydningar till en rundare form. Så roligt att allt skrittjobb ger lite utdelning! Fortfarande sticker ytterbogen iväg och linjerna blir inte så raka men det kändes stor skillnad mot första gången vi travjobbade på volt.

Idag blir det nog galopp på någon av vallarna. Det gäller att passa på innan gräset sätter igång att växa igen.

Tjuvstart mellan grässträngarna.

Uppe i varv

Ikväll har de små herrarna levt om ordentligt i hagen. Hovarna har dundrat fram och tillbaka över den torra hårda marken så att det ekat mellan husen.

Till slut var de så uppe i varv av sitt eget galopperande att de inte verkade kunna sluta. Då slängde jag in några nävar färskt gräs som lite mellanmålspaus.

Både paus och mellanmål såg uppskattat ut.

Aktivitet av det stillsammare slaget.

Mustang?

Nu märks det att jag har att göra med ettårshingstar. Efter några nätter utomhus i det fina vädret verkade både Pelle och Bisko tro att de blivit vildhästar.

Så nu kör vi lite promenad vid hand runt gårdsplanen, bara för sakens skull. Även Bisko alltså, som hittills mest varit liten och bäbissnäll, börjar nu kaxa till sig. Att inte få äta av det fina saftiga gräset under promenaden tyckte han var värt ett gäng krumbukter och benvift.

Liten vildhästflock.

Taggigt

Att röja undan taggtrådsstaket är ingen picknick, minsann.

Men nödvändigt för att småpojkarna ska få komma ut på eget sommarkollo. Bara att bita ihop och fortsätta på projekt hästvänligt staket alltså.

Skulle gärna vilja få ut dem på bete nu när som helst. Men ett realistisk mål för staketprojektet är nog att sikta på månadsskiftet.

Grönt gräs och taggig tråd.

Intervall

Den kyliga vårkvällen igår bjöd på lite försiktig intervallträning med Mirra. Med försiktig menar jag måttligt antal repetitioner, för tempomässigt tycker Mirra att snabbt är bäst.

Har en så bra remsa mellan åkrar och liten å, att träna sådant på. Lite som en galoppslinga (naturell och lite ojämn, men ändå).

När damen med spring i benen gjort första galoppsträckan, gick det bra att ta ett mer avslappnat galopptempo. Passet avslutades med en lång skrittrunda, i rask takt såklart.

Olika generationer av pigga ben.

Foto: Joakim Bengtsson

Fast forward

Vinterpäls rasar, körsbärsträd blommar, småpojkar växer och dagar går. Är det någon som har tryckt på snabbspolning?

Ändra genast till slow motion, tack!

Lintottar njuter av vårkvällen.

Foto: Joakim Bengtsson

Spåkula

Om man skulle försöka sig på en liten spådom, såhär på tisdagskvällen.

Pelle firade sin ettårsdag i april. Det sägs ju att unghästar har uppnått 90 % av sin vuxna mankhöjd när de passerar 12 månader.

Så om jag kikar in i spåkulan tycker jag mig se en ståtlig herre på 150,5 cm.

Time will tell...

Maj

Med ett kamerabatteri som envisades med att stänga ner, blev det ingen tid för posering. Knäppa kvickt, paparazzistyle, blev metoden. Inte helt lätt när Pelle tyckte att bästa posen såg ut så här:

Sen blev det något bättre.

Nispero

Bisko

Nispero: cirka 136,5 cm

Bisko: cirka 128,5 cm

Pappa

Hittade ett par bilder av Mirras far i gömmorna.

Utseendemässigt så har hon ärvt Nestors hals (minus hingstnacken) och färg. I övrigt  brås hon nog mest på mödernet.

Nestor 14 på Grevagården 2010.

Äntligen fredag

Skönt med helg!

Halvvägs

Bisko har slängt av halva sin silkeslena vinteroverall. På halsen kommer lika silkesmjuk sommarpäls fram. (På bilden syns också hans kolfläck på höger bog.)

Mirra kör på Biskos taktik . Sommarblus på, men shortsen får vänta.

Quesa och Pelle är mer försiktiga, knäpper upp lite i taget. Så de ser fortfarande ut som två pälsjackor, som börjar bli lite glesa och luggslitna.

Men i den här härliga majvärmen är det snart sommarstassen som gäller för hela gänget.

Bar bringa i solen.

Nödbroms

Två styck solig promenad idag med två styck lintottspojk.

Bisko är inne i en nafsperiod och ägnade nästan hela promenaden åt att försöka få tag på tröjärm och grimskaft. Annars var han duktig. Han är klipsk, har redan fattat sssssss-kommandot. Så vi kunde träna lite trav vid hand. Nästa steg blir att försöka trava på en någorlunda rak linje.

Eftersom det idag inte följde med någon äldre sällskapsdam med lugnande inverkan, installerade jag nödbromsen på Pelle. Det vanliga grimskaftet knäppte jag på vanligt sätt sedan hingstkedjan som komplement. För att inte behöva använda kedjan hela tiden höll jag det grimskaftet något slakare, och det funkade fint. Räckte att ta i det vanliga grimskaftet så gott som hela tiden, även om han sprallade iväg ett par gånger.

Nödbroms.

Oj oj, vad tiden rusar iväg!

Förkylning och massa jobb har slukat all min tid. Kusarna har haft en desto lugnare vecka.

Igår lyckades jag och Mirra tajma in rätt sorts aprilväder mellan skurarna. En lång skrittrunda med lite trav blev det. En god bit asfaltväg avverkades också. Mirra blinkade inte ens när bilarna svoschade förbi på den våta vägen.

Rask som vanligt var hon. Vi la in lite steglängdsövningar på hemvägen och hon lyssnar fint. Hon funderade nog till och med på en lite lägre och rundare form.

Quesa och Mirra, skatter vid regnbågens slut.

Pedikyr

Dagens händelse i lintottska flocken har varit fotvård. Hovis filade över alla tassar snabbt och lätt. Mirra får dock vänta lite eftersom hennes hovar var nyfixade när jag hämtade henne.

Quesas hovkvalitet är varje hovslagares dröm, och hovis påpekade även idag att hon har toppenhovar. Pelle såg ut som en förskräckt skolgosse rädd för magisterns örfil, när det blev hans tur. Pelle fick sig en åthutning när han bråkade förra gången. Ängslig som han kan vara, satt åthutningen i. Men idag gick det lugnt och fint. Pelle fick mycket beröm och vågade sig på att fippla lite med hovis bakfickor under pedikyren.

Pelle i full fart.