Rund

Inbillar mig att Mirras mage börjar se lite fölrund ut. Hoppas innerligt att det inte bara beror på för stora portioner av hösilage eller frånvaro av motion. Hur som helst var veterinären här i början av veckan, med en spruta mot abortvirus.

Mirra och magen i den hopplösa 

novemberleran.

Dagen D

Nästa års stora händelse för grabbarna har nu fått ett datum. 12 april smäller det! Då är tanken att vi nyduschade och i våra bästa kläder ska bege oss till Axevalla travbana (Skara) för att visa upp oss på hingstpremieringen. Spännande värre!

Enligt SHs hemsida kommer mer information i början av december, då även anmälan öppnar.

Liten ny

Man skulle ju kunna tro att hela flocken med lintottar har rymt, att hagarna är öde och att stallet ekar tomt eftersom vi inte har gett några livstecken ifrån oss på evigheter.

Lyckligtvis är så inte fallet. På sistone har jag lagt min tid på en ny liten medlem i människoflocken. Därför lever hästarna för tillfället ett ganska avslappnat liv.

Men någon ny månadsbild ska jag väl kunna få till. Och jag är väldigt nyfiken på hur mycket grabbarna har vuxit över sommaren, så mätkäppen får nog träda i tjänst snart.

Lördagsnöjen

Både idag och förra lördagen har jag plockat med mig longeringsutrustningen och traskat upp till grabbarnas sommarbacke. Lina, långpisk och träns att ha under grimman (mest för att vänja sig vid att man har träns när man jobbar). En i taget har de, i extrafållan, fått börja bekanta sig med longering.

Första gången lyckades Pelle bäst med att hålla sig på en hyfsat cirkelformad volt. Han har en liten misstänksamhet mot långpisken som gör att han helst inte kommer in i volten mot pisken. (Att stryka pisken över kroppen när vi står stilla är däremot inga problem.) Pelle lyssnade bra på start- och stoppkommandon.

Bisko, som är en riktig liten följa-John och kelgris hade svårare att förstå att han skulle hålla sig på mer än armlängds avstånd från matte. Efter lite förklarande lyckades han också hålla sig ganska bra på en liten volt. Precis som vid tömkörningen sist lyssnade han inte riktigt på igångsättningshjälperna, så jag fick förtydliga med långpisken vilket han förstod bra.

Idag hade Bisko greppat konceptet och lyssnade bättre framåt. Han förstod att samma gå-runt-matte-princip gällde också i höger varv som han fick prova på idag.

Pelle stegade på fint framåt i skritten och lyssnade även idag start och stopp. Han blev lite konfunderad när han fick byta varv. Då ville ha gärna hålla sig lite för nära matte i mitten. Men efter några helt missformade voltvarv verkade han ana att han skulle göra samma sak som han precis gjort åt andra hållet.

Så nu är en ny punkt på utbildningslistan påbörjad för lintottspojkarna.

Mirra och hennes stora gräs(föl?)mage fick ett kort tömkörningspass hemma vid stallet. Lite trav på volt, inget särskilt ansträngande såhär precis efter sommarsemestern.

Bisko i grodperspektiv. 

foto Joakim Bengtsson

Sommarskola

Lintottarna njuter fortfarande av sina sommarhagar, så för deras del är det ännu semestertempo som gäller. Med ett litet undantag i helgen. En stunds sommarskola för grabbarna blev det när kära mor var här och kunde assistera som tömkörningskusk.

Pelle var helgens stjärnelev. Gjorde jättefina halter och lyssnade bra framåt också. Han verkade även ha vant sig vid tanken att ha någon bakom rumpan med långa snören i händerna.

Bisko gjorde också fina halter men igångsättningarna var lite sega.

Båda klädde snällt på och av sig träns och övrig utrustning ute i det fria.

Pelle mumsar fortfarande sommargräs.
foto: Joakim Bengtsson

Brorsa

Bisko har visst en väldigt tjusig halvbrorsa i grannlandet. Baflo af Brunbjerg e. liz Barolo. Årets haflingerhingst i Danmark förra året.

Gillar hans uppsyn! Här hittade jag ett helt gäng bilder på snyggingen.

Nöjda

Grabbarna blir så nöjda när extrarutan utökas med lite mer obetat gräs. Så nöjda att fotografen får nöja sig med enbart ätarbilder.

Solbränt

Grabbarnas sommarhage är bra på väldigt många sätt. Dock torkar den en sommar som denna, eftersom hagen till största del utgörs av en sandig backe. Så nu har de fått komma ner på intilliggande vall i en extrafålla för att få tugga mer grönt. Grabbarna verkar väldigt nöjda med det.

Bisko i solbränd backe. foto Joakim Bengtsson

Stona däremot har fått grönt så det räcker, även om det säger mer om deras lättföddhet än om betets frodighet. Därför får damerna finna sig i att komma till hagen hemmavid för ett par dagars avsmalning. Det går icke för sig att se ut som två tvillingdräktiga elefanter, så det så!

Hålla tumme

Idag börjar ponny-SM i hoppning hos Årsta-Runstens Sportryttare. Quesas son och Mirras morbror, den fantastiske Knappekullas Waquero kommer att delta i kategori C. Så i helgen kommer jag endast att kunna bruka en av mina händer, eftersom den andra konstant kommer att ha tummen hårt pressad mitt i handen.

foto: Sandra Johansson

För den som vill delta i spänningen går hela kalaset att följa online hos Equipe.

Sommarpremiering

Grabbarna har klarat av sitt första offentliga framträdande. Tyckte att de unga herrarna skötte sig alldeles utmärkt på premieringen i Skara (Uddetorp).

Nispero (Pelle) 39 p

Typ: Maskulin. Bra modell. 8

Huvud, hals och bål: Bra bogparti och manke. Rastypiskt kors.8

Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Från sidan välbenad. Något tåtrång fram. 7

Skritt: God steglängd. 8

Trav: Lätt taktmässig. 8

Bisko 38 p

Typ: Maskulin. Rastypisk, av mindre modell. 8
Huvud, hals och bål: Bra framparti och sida. 8
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Smal och tät. Grovbent. 8
Skritt: Taktmässig, något kort. 7
Trav: Svagt påskjut. 7

Nr 1

Med ett poäng mer fick Pelle promenera förbi sin stallbroder i "slutringen". Morgan trodde att Pelle kommer att få mycket bra gångarter när han vuxit klart och "landat både i huvudet och kroppen". Rådet för framtiden var att spara honom som hingst.

Bisko och duktiga medhjälparen.

Bisko fick beröm för sina haser. Dock travade han inte med riktigt lika mycket schwung som han har gjort hemma. Vad jag uppfattade nämnde Morgan inget om framtiden som hingst. Även Bisko kommer dock att få gå kvar som hingst. Tycker själv att hans kropp är inne i en lite valpig period just nu och snyggar förhoppningsvis till sig igen.

Trötta pojkar och nöjda människor hemma igen.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med dagen, både med poängen, grabbarnas uppförande och transportåkandet. Särskilt Pelle var så trött efter aktiviteten att han såg ut att nästan somna i transporten innan hemfärd. Nu blir det bete i sommarbacken igen, så de får vila upp sig och smälta den här erfarenheten.

Rättvis rosettskörd. 

Klass I till både Bisko och Pelle.

Smörjt

Sneakpeak på Biskos nya visningsträns, direktlevererat från England. Den rundsydda tjusiga historian fick sig också en omgång läderbalsam igår. Klart att invigas till helgens premiering!

Den lille kemisten

Snabb uppdatering av gårdagskvällens laborerande.

Efter att ha topsat, blandat, väntat, "pipettat", sköljt, skruvat av och på korkar på små små provflaskor och väntat lite till fick jag ett resultat. På instruktionerna står det "En prick indikerar att stoet inte är dräktigt, den andra pricken kommer att synas på motsatta sidan av testpinnen och framträder lite svagare än den första."

PregnaMare dräktighetstest.

Och en svagare prick framträdde på motsatt sida. Med betoning på svagare (tror att jag fick tag på lite lite blod i topsmomentet). Så vitt jag vet följde fölfröet alltså med hem till gamla Svedala.

Semestergöra

Om man saknar sysselsättning en semesterdag kan man ju alltid släpa fram varenda läderpinal man samlat på sig genom åren. Tillsammans med en trasa och en burk läderbalsam så har man att göra en hel eftermiddag, kan jag lova.

Sysselsättning i solskenet.

Kvällen spenderas med att utföra ett dräktighetstest för hemmabruk på Mirra. När hovslagaren var här i fredags var det första gången på nästan två månader hela flocken träffades. Sammankomsten ledde till en ganska stimmig stämning. Quesa brunstade ordentligt vid åsynen av ynglingarna på besök från sitt bete. Även Mirra lyfte oroväckande på svansen. Jag hoppas att det bara var den allmänt uppsluppna stämningen som fick henne till detta, men vill försöka förvissa mig med hjälp av ett test. Så nu har jag dukat upp ett riktig litet minilaboratorium här hemma.

Hemma igen

Efter en lång dag på vägarna är Mirra hemma igen.

Mormor Quesa tyckte det var skönt att ha henne tillbaka. Sällskap i hagen och någon att vifta bort flugor tillsammans med.

Nu ska matte bara skarva ihop en älgnedsprungen tråd i sommarhagen, sedan blir det lite semester för damerna.

Liten Mirra

Mirras uppfödare, Arne Karlsson, var så snäll och skickade mig några bilder på en alldeles färsk liten Mirra.

Mirra, ca  en timme gammal, tillsammans med mamma Mona.

Mirra, en dag gammal.

Mirra, ca två månader gammal.

Tänk att den här lilla sockersöta krabaten till slut skulle hamna hos mig och mormor Quesa!

Sommarkollo

Förra helgen släppte vi ut grabbarna på sommarlov.

Bisko spanar ut över sommardomänerna.

Det blev inte så mycket hopp och lek. En galoppvända, med något bakutsprång, uppför backen sen var allt gräs mer intressant.

Pelle hugger snart in på sommarmaten.

Glad midsommar på er!

Bra start

Barbackatur på gammeltanten i kvällssol. Bättre kan knappast en midsommarhelg börja!

Fick i veckan glädjande besked från Danmark. Mirra är dräktig!

Nu ska jag så småningom bara försöka transportera hem henne utan att det lilla fölfröet blåser bort någonstans på vägen. Öresundsbron eller så.

Hoppa själv

Förra helgen stiftade grabbarna närmare bekantskap med det närbelägna ridhuset och blev invigda i löshoppandets värld.

Dock startade vi hela äventyret med en storstilad entré. När vi hade rullat in på gårdsplanen, öppnat lilla framdörren och skulle börja förbereda urlastning var det samtidigt dags för gårdens hästar att gå in och äta kvällsmat. Det ledde till en del gnägg och spring i hagarna runt transportparkeringen. Grabbarna blev nyfikna och lite otåliga. Dumt nog hade jag bundit upp Bisko med lite för långt grimskaft. Därför tyckte han att det kunde vara en käck idé att krypa under frambommen och skutta ut genom skötardörren. När Bisko hade genomfört sin idé och knatat iväg över gårdsplanen för att speja på hästarna i hagarna, tyckte Pelle att det var väl mycket begärt att han skulle stanna kvar själv i transporten. Pelle valde inte samma strategi som Bisko, utan satsade istället på att ta sig över bommen. Vilket såklart resulterade i att han blev fast med frambenen över. Jag tackade mig själv att jag köpt en transport med fällbara panikbommar och släppte ner den hängande hästen. Då krånglade sig Pelle också ut ur skötardörren, men honom kunde jag fånga direkt. Medhjälparen kunde utan bekymmer gå och hämta Bisko, som stod en bit bort och beundrade hästarna i hagarna.

Ingen ideal början på löshoppningspremiären (och jag undrade i mitt stilla sinne hur det sedan skulle gå att lasta grabbarna igen).

Väl inne i ridhuset uppförde sig båda herrarna mycket bra. Vi ledde grabbarna i skritt över bommarna i löshoppningsfållan ett antal gånger. Sedan fick de en i taget bli släppta och trava över bommarna, infångade igen och vänta på sin tur på nytt. Bisko fattade vitsen på en gång och bjöd i fin galopp när markbommarna blev små hinder, rättade sig mycket tjusigt när han en gång råkade riva hjälphindret och lät sig snällt infångas. Helen, som höll i det hela, tyckte att han hoppade tekniskt fint. Skoj!

Pelle var också duktig och förstod vad som skulle göras men hade det lite jobbigare med sin vingliga och ofärdiga kropp. Han hade inte lika mycket framåtbjudning som Bisko, men löste ända uppgiften duktigt med lite smackhjälp. Helens omdöme var att Pelle på intet sätt var en sämre häst än Bisko, men att han inte är lika utvecklad som Bisko ännu och hade lite jobbigt med att kroppen inte riktigt hänger ihop. Dock var det ju bara första gången, och Pelle brukar ju behöva ett par upprepningar för att polletten ska ramla ner hela vägen.

Nu blir det inga fler löshoppningsaktiviteter på ett tag. Grabbarna ska strax få komma ut på sommarbete och fundera över vad de lärt sig. Fortsättning följer till hösten.

För de som orkat läsa ända hit kommer en avslutningsbild på pojkkompisarna.

Ps. lastningen efter löshoppningspasset gick utmärkt. Pelle gick på först, sedan följde Bisko efter och lastade sig i stort sett själv. Så den inledande kalabaliken verkar inte ha satt några djupare spår.

Flirt

Mirras resa gick fint. Hon stod som ett ljus i transporten hela vägen till Danmark. Herren hon ska spendera sin kärlekssemester med höll utkik över gårdens uppfartsväg och gnäggade damen välkommen.

Nu får hon stanna hos sin flirt, liz. Winterling, ett tag framöver.

Winterling, i skarpt solljus.

Fredagsnöje

Fredagen ska jag ägna åt att skjutsa Mirra på kärlekssemester till Danmark. Hon började brunsta igårkväll, helt enligt tidplanen. Nu blir det alldeles strax lastning och avfärd söderut. Spännande värre! Håll en tumme för oss.

Semesterfirare.

Post

Man känner sig allt lite busig när man stoppar ner bajs i postens gula låda.

Bild från Equippo Labs hemsida.

Nummer 587

Äntligen!

Idag blev Mirra tilldelad sitt stamboksnummer. Efter lång lång väntan, närmare bestämt sedan i september, och många många skickade mail. Nummer 587 blev det.

Glädjeskutt.

Sommarplaner

Nu är grabbarna anmälda till sommarens premiering på Uddetorp (Skara) 27 juli!

Mirra på Uddetorp förra året.

Ny bekantskap

Grabbarna har fått säga hej till sadeln. För att testa på och vänja sig lite försiktigt. Sadling i stallet och sedan
ett par vändor på gårdsplanen för att provgå nyheten.

Bisko reagerade som om han blivit sadlad varje dag de senaste fem åren. Det vill säga inte alls. Då hängde jag ner stigbyglarna så att de fick dingla lite mot hans sidor. Han nosade på dem och konstaterade att det inte  var något märkvärdigt.

Pelle, som tycker att det kan vara läskigt om man flaxar med saker runt honom, var lite mer skeptisk till själva sadlingsmomentet. Promenaden på gårdsplanen gick finfint. Även om han hela tiden noggrant lyssnade bakåt mot tingesten som klamrade sig fast på hans rygg.

Bisko och sadeln på kvällspromenad.

Igår gjorde Mirra sitt första framträdande på en officiell tävling. Mer ingående rapport utlovas!

Majmätning

Grabbarna hade så klart en träff med mätkäppen, här i början av månaden. Bilderna har i vanlig ordning fått ligga till sig i mobilen.

Pelle.

Bisko.

Pelle: ca 145 cm
Bisko: ca 140 cm (fortfarande)

Pay & Jump

Av aktiviteten här skulle man ju lätt kunna tro att inget alls händer i den lintottska flocken. Tvärtom.

1 maj passade vi på att åka och skutta med Mirra på en närbelägen Pay & Jump. Mirra och ponnyryttaren hoppade en mycket fin 70 centimetersrunda med 0 fel.

Mirra var på hugget och hoppade högt över alla hinder (hon har inte riktigt lärt sig att hushålla med energin). Grind, plank och vattenmatta hoppade hon utan att blinka.

Mirra in action.

Vårkänslor

I förra veckan började Mirra brunsta ordentligt och gamla Quesa var inte sen att hänga på. Det har flirtats flitigt med pojkarna. Gammeltanten är särskilt förtjust i lille söte Bisko.

Visst blir grabbarna lite till sig i trasorna men de vet duktigt vilken sida av staketet de hör hemma.

Nu har det börjat lugna ner sig och jag har genomfört välbehövliga svanstvättar på de kärlekskranka damerna.

Kärlekskrank Mirra i ny fin grimma.

Hjärtat

I påskas gick en deltävling av den internationella hopptävlingen Baltic Cup av stapeln på Grevagården.

Mi och hennes nya danska familj var med och tävlade. Självklart åkte vi dit, hejade och fick klappa lite på hjärtat!

Mi Corazón

April, april

Kom på att det i någon vecka eller så, har legat två suddiga månadsbilder och väntat i mobilen.

Pelle och hans långa skägg.

Bisko och hans svarta fläck.

Om jag minns rätt visade mätstickan följande

Pelle: ca 144 cm

Bisko: 140 cm

Påsk - i backspegeln

Grabbarna fick en ganska så aktiv påsk.

Långfredag: Transportåkning
Att gå i och ur transporten gör vi ju allt som oftast här hemma på gårdsplanen. Men att stänga igen och åka iväg har jag inte velat göra när jag är själv. Med mor på besök hade jag en lämplig passagerare för en liten transporttur. Lastningen gick galant för båda pojkarna. Sedan blev det en nätt liten tur till byns påskstängda byggvaruhandel, där den tomma parkeringen var perfekt tillsyns- och vändplats. Bisko kikade ut ur framdörren och verkade konstatera: Jaha, intressant det ser ut här. Och vajande flaggor har dom också. Pelles reaktion när samma utsikt uppenbarade sig såg ut att vara: Detta är ju inte hemma! Läskiga flaggor, förresten. Men båda stod väldigt stilla och snällt i transporten under åkturen. Väl hemma klev de ur  lådan lugnt och fint.

Påskafton: Tömkörning
Mor var med och höll i tömmarna. Bisko visade, genom att vara stabil och trygg med situationen, att han greppat konceptet med att någon traskar bakom honom. Han lyssnade fint på broms och gas. Pelle gjorde fina halter, trots att han tycker att det är lite läskigt att någon går bakom.

Annandag påsk: Styrträning
Denna gången var Pelle stjärneleven. Gjorde jättefina halter och svängde fint dit jag styrde. Bisko var däremot lite okoncentrerad och flängig.

Bildserie av Biskos tömkörningspass

foto: Joakim Bengtsson

Pay & Jump

I söndags styrde vi kosan mot en Pay & Jump sisådär fyra mil bort.

Denna gången satt testpiloten i sadeln. Två höjder skulle avverkas i stora ridhuset; 60 och 70 cm.

Framridningsyta var en bristvara. Endast fem ekipage fick vistas på framhoppningen i lilla ridhuset och ute var det ojämnt och halt.

Så med en supersnabb framhoppning, där de ändå hann med ett par riktigt fina språng, bar det in på dagens bana. Det hela gick utmärkt och vi kunde anteckna en prydlig nolla i protokollet.

I 70 cm-klassen kanske Mirra hade hunnit bli lite trött. Hon hade inte lika mycket driv i galoppen och trampade om nära framför ett plank, vilket resulterade i en eller två bommar ner. Även på framhoppningen till denna klass, som inte blev lika stressig, bjöd de på ett tjusigt språng över oxern.

Dagens samlade betyg för Mirra och testpiloten blir två glada tummar upp!

På hal och ojämn framridningsbana.

Busbröder

I den klara och lite kyliga vårkvällen har ynglingarna riktigt bröstat sig mot varandra. Stod och tittade på dem en lång stund när de rasade omkring i hagen. Flygande galopp blandat med stillastående brottning, bakbenskramar och tjuvnyp. Tills de blev svettiga och andfådda och behövde bryta för vattenpaus.

Mirra, mopsen och jag tog en kvällspromenad.

Stillsammare gnabb.

Halt matte

Denna helg har bjudit på:

för Mirras del, arbete på volt i den sista snön. Mycket skare, vilket gjorde det hela ganska knöligt och inte särskilt harmoniskt. Samt ett nytt pass med testpiloten, där hon fick hoppa lite mer och skötte sig fint.

för pojkarnas del, visning vid hand på åkern och allmänt pyssel i lördags. Idag blev det lite styrträning. Träns, tyglar och svänga runt på gårdsplanen. Bisko, som har god framåtbjudning, tyckte inte att det var så konstigt att jag gick lite längre bak med ena armen över ryggen/manken och knatade på bra. Svängde bra åt ena hållet, lite stretigt åt andra men fattade poängen. Pelle tyckte till en början att det var konstigt att traska på framåt när jag inte befann mig i höjd med hans huvud. Efter en stund gick han på lite mer självmant och fattade också svängningslogiken rätt så bra.

Någonstans mitt i Pelles lilla träningspass blev han skrämd av något och lyckades med konststycket att stämpla min fot med både fram- och bakhov. En bit upp på foten, där ingen stålhätta finns, landade han. X 2, alltså.

Känner nu en tilltagande hälta och en blånande fot som inte uppskattar trånga skor. Japp, så är det att ha unghäst. Minst ett blåmärke rikare varje vecka.

Grabbarna uppskattade helgens sol.

(Paparazat från köksfönstret.)

Testpilot

Söndagen bjöd på ett par småpojkspromenader i solskenet, hund- och tantpromenad med Quesa och mopsen samt en provridning.

Mirra och jag knatade sisådär en kilometer upp till byn. Där hade vi bestämt träff med en paddock och en ponnyryttare.

Tänkte att Mirra ska få skutta lite med någon på ryggen som har rätt ponnyålder inne.

Det var bara ett litet lära-känna-varandra-ridpass. Det gick bra och Mirra såg ut att trivas med testpiloten. Ryttaren red henne väldigt fint och tyckte att det var skoj. Så det kan alldeles säkert bli bra!

Mirra, kamouflagefärgad i sitt ärvda

 vintertäcke (som inte alltid varit lerbrunt).

Lördag

En lördag med blå himmel, sol och tre små plusgrader. Det är knappt man kan tro det!

Pojkarna har fått:

skritta över ett par bommar - inget konstigt med det
trava vid hand på åkern - Bisko med god framåtbjudning. Pelle lite mer säker på uppgiften än tidigare. Båda lydiga att stanna.
lasta sig själva i transporten - Bisko felfri idag. Pelle också duktig.

Mirra har fått:

en runda i skogen - tog galoppfattningen med ett så stort glädjeskutt att matte nätt och jämnt satt kvar i sadeln.

Bisko i lördagssolen.

Torsdagshoppning

Ojämna veckor är lika med hoppträningsveckor, så även denna torsdag.

Mirra var en riktig liten ängel att lasta, gick in på första försöket både på dit- och hemvägen. Jag lastar själv och det brukar gå bra men ofta behövs det ett par försök, dock inte i torsdags.

Trodde att hon skulle vara alldeles überpigg eftersom dagarna innan träningen bara bjudit på skritturer på stenhårt underlag. Men hon var riktigt sansad för att inte få ha sprungit av sig på ett tag.

Vi red mycket bomövningar på fyrkant, först i trav och sedan i galopp. Traven gick riktigt bra, hon blev mjuk och fin och slappnade av bra. Galoppen var lite svårare. Hon är inte så stark där ännu, särskilt högergalopp är svårt. På det hela taget är jag nöjd med träningspasset och lilla hästen.

Från höstens premiär-P&J.

Resumé

Eftersom det visst blev ett litet uppehåll här på bloggen får det bli en snabbspolning av vad vi har haft för oss.

Småpojkarna - har fått provsmaka på tömkörning vid två tillfällen när jag har haft hästvant besök. Lite läskigt har det varit att ha någon trampandes en bit bakom. Men de har ändå varit duktiga och lyssnar ganska bra på röstkommandon för start och stopp. Tömmarna har än så länge bara varit fästa i grimman, som sitter ovanpå tränset.

Mirra - har hunnit med två hoppträningar till. Första gången blev en privatträning när ponnytjejerna var på sportlovsresor. Att Mirra blev lite rädd föregående gång satt kvar, men efter bara en kort stund tog hon tag bra i hindren själv. Senast red vi mycket lydighetsövningar och Mirra var riktigt duktig med många fina språng.

I typiska lintottska färger, från ELiNs Pannband

I början av året beställde jag ett tjusigt flätat pannband för att skämma bort någon av lintottarna. Det får nog bli någon av pojkarna med mycket lugg, som får bära tjusigheten. Mirra har lite pluttig lugg, så på henne skulle nog det ganska maffiga pannbandet bli för dominant.

Tummen ner

Vid hovslagarens senaste besök fick Mirra skor. Jag föredrar egentligen att ha dem barfota så mycket som möjligt. Quesa har exempelvis aldrig varit skodd, inte ens när vi tävlade. Men nu när Mirra är igång och rids mycket har hon slitit på hovarna ordentligt och varit lite ömfotad vid uteridning. Därför fick det bli skor för henne.

Eftersom det är snöigt och isigt inhandlade jag nya broddar och slog även till på ett par boots, för att undvika skador från nämnda broddar . Typen med neopreneinsida och konstläder på utsidan, märket Event från Hansbo.

Strimlat.

Efter premiärturen, ett ordentligt galoppass, på snötäckt åker var bootsen helt strimlade. Man kan tycka att de ska klara av mer än findressyrande på bana, särskilt om de heter Event (fälttävlan). Så tummen ner för denna klena kvalitet.

Varenda söm hade släppt.

Dock var det inga bekymmer att lämna tillbaka dem på Djur&Natur-butiken i Skara och beställa ett par nya helt i neoprene.

I hagen har Mirra fått ha Pascals gamla gummiboots med kardborreband. Funkar fint.