Ryggen är inte nersjunken, utan rak och fin. Steget är inte särskilt trött, helst ska det vara galopp. Aptiten är god (vem hade trott något annat, hon är ju faktiskt haflinger). Men lyfter man lite på luggen, då ser man att bläsen inte längre är så skarp i konturerna. Min lilla hjärtegrynstant!
1 kommentar:
Vad intressant att läsa om dina nyförvärv - vilken flock du har!
Och krama ålderspresidenten Quesa från gammelmatte - Marquesa var ju också min allra första haflinger.
... men det var för länge sen, så länge sen ...
Skicka en kommentar