På knä

Igår eftermiddag var nog inte småpojkarna stilla i många sekunder. Varje gång jag kikade mot hagen höll de igång. Aktiviteten för dagen verkade vara benbett. Vilket gick ut på att man biter sin kompis i bakhasorna alternativt i skenbenet fram och på så sätt få denne att gå ner på knä. Helfestligt, tydligen. Detta varvades med de obligatoriska galopprundorna. Leriga och lyckliga såg de ut, småpojkarna.

Dagens skrittur med Mirra innehöll lite mer än bara kravlös skogsvandring. Testade lite volter på betesmarken. Runda runt skänkeln kommer vi behöva träna en del på, märkte jag. På hemvägen provade vi en övning som varvar korta steg med långa steg framåt. Det kopplade hon snabbt och lyssnade på förhållningarna trots att hon hade bråttom hemåt.