En svanstvätt om helgen har det blivit de senaste veckorna. Höstleriga hagar och vita svansar är ju inte den perfekta kombinationen. Plussar man dessutom på att (vissa av) de små hästarna bökar runt i jorden som vildsvin på jakt efter rötter, får i sig jord, blir dåliga i magen - då har man smutssvansen från dina värsta mardrömmar.
Precis så såg Quesas svans ut förra helgen. Efter en omgång med såpa och ljummet vatten från huset hade svansen förvandlat från super-mega-äckelsmutsig till bara smutsig. En tjusig fläta fick hon för att kunna hålla ordning på sin något renare svans.
Idag var det Mirras tur. Förra måndagen när vi skulle till ridhuset på träningen och hade lite bråttom mellan hemkomst från jobbet och träningens starttid, försökte jag med kallvattten spola bort de värtsa lerinpackade dreadlocksen. Resultatet var väl inte särskilt snofsigt.
Men idag blev den riktigt ren och fin. Glanssprayad och genomborstad. Mirra fick också en prydlig fläta som avslutning. Nu har svansen förhoppningsvis en något renare status när det blir dags att visa sig offentligt igen.
(Bilden vill inte samarbeta, så jag får be att återkomma med den.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar