De har varit utrustade med träns (utan nosgrimma) under grimman, tyglar fästa med hakar i bettet samt det vanliga kedjegrimskaftet.
Vi har gått runt på gårdsplanen och vid lämpliga tillfällen har jag fattat en tygel (som ligger över halsen som vid ridning) och svängt höger eller vänster och ibland sagt whooo i kombination med ett lätt tryck i båda tyglarna.
Senast (igår) var Bisko väldigt koncentrerad och duktig. Svängde snällt och gjorde jättefina halter. Han kan ibland ha lite väl mycket annat att sköta som distraherar. Grimskaftet, min jackärm och andra viktiga saker.
Jag vill vara väldigt rädd om deras munnar, därför är det så bra att också ha grimskaftet. Om det skulle bli bekymmer, någon busar eller rycker iväg efter att ha blivit skrämd kan jag bara släppa tyglarna och använda grimskaftet som vanligt. Munnarna slipper ryck och slit.
Inne på stallgången noterade jag att båda två hade tagit till sig tränsningsproceduren på ett bra sätt sedan de senaste gångerna. Jag vill ha hästar som står still på gången även om man tar av grimman. Därför har jag gjort det också med pojkarna. De tidigare gångerna har det blivit en del svängande och förflyttande runt i stallet medan tränset kommit på och käkremmen blivit knäppt. Men igår stod båda snällt stilla kvar när grimman åkte av och jag fick på all utrustning igen utan att vi förflyttat oss alls. Små framsteg i vardagen är roliga!
Läraktig elev. Bisko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar